Anna Hertzman

Senaste nytt

Sjunger duetter på riktigt

Ja! Du läste rätt! På min konsert på Palladium i Malmö den 20 maj 2015 gästar Lunkan från bandet Perikles mig.

Vi kommer att sjunga ”Finns det nån annan nu” live och även en ny duett som släpps på deras skiva i maj. Vi har tidigare sjungit tillsammans live två gånger så det är ett unikt tillfälle. Jag är glad och tacksam för att Lunkan tar sig tid och gästar.

Här är första duetten och den andra får ni hålla utkik efter. (gud vad längesedan detta youtubeklipp spelades in. Detta är från 2008 och jag var då 21 år och redan då sjöng jag med ögonen.)

 

 

Kvinnans nirvana är att tillfredsställa andra

Jag vill prata om nirvana. Alltså inte det ascoola bandet Nirvana utan tillståndet nirvana. Vi ska prata om kvinnans nirvana.

Kvinnans nirvana i världen är att få vara omhändertagande och helst mamma. En kvinna som inte vill ha barn, eller ens träffa barn, anses vara en märklig varelse. Kvinnor ska älska barn. Snyta snoriga näsor, vinka av sin heterosexuella livspartner vid tröskeln varje morgon samt tycka det är himla mysigt att åsidosätta sig själv.

En kvinna som kan åsidosätta sig själv och leva till hundra procent för någon annan är en respekterad kvinna. En tillgiven hustru och mamma är samhällets ideal. Hon är även vit och medelklass givetvis. Normen är ju som den är.

Kvinnan fostras tidigt till att undra ”vad vill du?”, att samtala långa stunder om andras intressen och problem samt att vara ordentlig och främst omhändertagande. En flicka som är kaos är en flicka som ingen kan hantera. En kaosflicka borde dock vara uppskattad som samhällets mästerverk. För antingen har föräldrarna lyckas skapa en ”tjej” som faktiskt har ett eget jag och inte beror på omgivningen. Eller så är hon bara jävligt bra på revolt och borde bli president över världen.

Hur som helst så är att vara mamma det slutgiltiga steget i omhändertagande. Alla människor, även andra mammor och kvinnor, har så ofantligt mycket åsikter om hur en mamma ska vara. Pappan bryr vi oss inte så jävla mycket om. Vi tycker mest att pappor är hjältar om de själva kan räkna ut att barnet behöver gympapåsen med sig. Så lite förväntar vi oss av män. Inte konstigt det inte är jämställt!

Just nu snackas det väldigt mycket i sociala medier om amning och ALLA människor har en åsikt om amning. Det är alltså kvinnans kropp i det moderna samhället, där mjölkersättning är en likvärdig ersättning, som andra ska ta ställning till. Om en kvinna inte vill amma sitt barn, av olika anledningar, ska kvinnan inte amma säger jag. Barnet kommer annars känna av kvinnans ovilja och det blir inte bra. En förälder ska vara ärlig och uppriktig mot sig själv, då lär sig ungarna bäst hur en ska vara mot sig själv som stor.

Hur som helst så sitter jag här nu och har åsikter om att andra inte borde ha åsikter om amning. Som att räkna rövhår i sin egen anal. Jävligt invecklat.

Jag tänker att kvinnan som inte är som det förväntas av henne, som kanske inte vill vara föräldraledig, inte vill amma, inte vill ha sämre lön för samma arbete, inte vill önska sig matchvikt två dagar efter förlossningen och så vidare. Jag tänker att den kvinnan borde få exakt samma respekt som mamman som… eh… MEN VÄNTA?! Det är ingen som får respekt. Antingen är du för högljudd, ammar för längre, för tjock, för många timmar på jobbet, för ointresserad av ditt barns teckningar, för ointresserad av barn överlag, för lesbisk, för kåt, för okåt, för fittfixerad, för blyg, för framåt.

För kvinnan är tydligen en smaksak. Alla människor ska ha en åsikt om alla kvinnors utseende, personlighet och levnadssätt. Så ser samhället ut.

Kvinnans nirvana är att fastna i limbo där hon slits mellan den ena personens verklighetsuppfattning till den andra. ”Vad vill du?”. Fråga en kvinna vad hon vill göra och hon svarar till 99% av fallen med en motfråga i stil med ”jag skulle kunna tänka mig en promenad, eller vad vill du?”.

SLUTA TILLFREDSSTÄLL ANDRA och framförallt SLUTA UPPFOSTRA TJEJER SOM ATT DERAS NIRVANA ÄR ATT GÖRA JUST DET. Det är inte gulligt när småflickor kan tömma diskmaskinen när de är tre år eller starta en tvättmaskin när de börjar skolan. Även fast flickor hela tiden uppmuntras till en bästisrelation med en annan tjej där de bara ska vilja umgås med varandra och formas efter varandra så de tillslut inte mins vem de själva är. Det är inte gulligt när tjejer måste byta dagis samtidigt för annars är alla så oroliga hur de ska klara sig i tre dagar utan varandra. Samtidigt som vi tycker att pojkar kan klara sig bäst fan de vill. Stackars pojkar och flickor säger jag.

Du är inte ditt kön. Din roll är en gammal last från alla religioner som berättar för oss hur kvinnor och män ska leva. Heterosexuell tvåsamhetsnorm där alla ska vilja reproducera sig. Alla ska älska barn. Alla ska vilja ha sex. Men kvinnor ska ha sex förståndigt och män ska mest kunna knulla med vad som helst alla dygnets timmar. För så har samhället berättat för oss alla att det är!

Eller vad tycker du? (bara skojade. Skrev det bara för att påvisa att jag är fittbärare. Jag bryr mig inte ett skit om din åsikt)