Anna Hertzman

Senaste nytt

Sjunger duetter på riktigt

Ja! Du läste rätt! På min konsert på Palladium i Malmö den 20 maj 2015 gästar Lunkan från bandet Perikles mig.

Vi kommer att sjunga ”Finns det nån annan nu” live och även en ny duett som släpps på deras skiva i maj. Vi har tidigare sjungit tillsammans live två gånger så det är ett unikt tillfälle. Jag är glad och tacksam för att Lunkan tar sig tid och gästar.

Här är första duetten och den andra får ni hålla utkik efter. (gud vad längesedan detta youtubeklipp spelades in. Detta är från 2008 och jag var då 21 år och redan då sjöng jag med ögonen.)

 

 

Bokar sommarens skivturné

Just nu håller jag på att boka sommarens turné som börjar i maj 2015 med tre releaser i Malmö, Ystad och Kristianstad (dessa datum och biljetter släpper jag troligtvis innan februari är slut).

Skivturné är kul då det känns nytt och fräscht. Människans strävan efter utveckling osv.

Mitt liv ser annorlunda ut idag eftersom jag har barn så jag kommer troligtvis inte kötta så mycket som jag tidigare gjort och spela överallt. Jag plockar de spelningar jag verkligen vill ha och resten får jag tyvärr låta vara.

För att boka mailar du till boka (@) annahertzman.se.

Vi ses i sommar!

Bra skivsläppardag igår!

Igår var det den 24 november och jag släppte min tredje fullängdsplatta Bromsklossar.

Facebook och Instagram har folk varit lyriska och jag likaså! Så häftigt!

Här kan du lyssna och köpa:

Webbutik

Spotify

iTunes

Folk å Rock i Malmö

CDON.com (kommer upp där innan december)

 

Skärmavbild 2014-11-25 kl. 10.29.09

 

 

Igår hamnade jag också på plats 25 på svenska iTunes försäljningslista av album och jag tyckte det var gött.

Eftersom jag inte tjänar någonting på Spotify så betyder det asmycket att ni väljer att köpa skivan i fysiskt format eller på iTunes. Tack för det!

Skärmavbild 2014-11-24 kl. 10.07.11

Att hålla en helt ny platta i sin hand

IMG_1075

 

Igår fick jag skivan på posten och fick sitta och bläddra i det vackra konvolutet. Jag och Liv Samuelsson har designat det tillsammans och foto är taget av Jenny Karlsson och smycket är skapat av Beata på Atom47.

Skivan består av tio låtar som jag har skrivit (låten ”lillasyster” har Peter Lemarc skrivit musik till och jag text). Detta är också en produktion jag släpper i mitt egna skivbolag & förlag.

Jag spelade in plattan när jag var höggravid i somras och gjorde allt arbete då. Det var inte enkelt eftersom min graviditet var tuff men såhär i efterhand är jag väldigt stolt över mig själv. Skivan är jättesnygg, jättebra och representerar mig bra. Jag älskar den!

Vart skivan än bär av så är det en produktion jag kommer vara stolt över så länge tiden är till min fördel.

IMG_1076

Insidan av omslaget

IMG_1077

 

Baksidan av omslaget

IMG_1078

Signerade alla skivor som köpts i webbutiken.

 

 

 

Ny skiva 24 november!

Den 24 november släpper jag min tredje fullängdsplatta ”Bromsklossar”!

Det är den första skivan jag släpper på egen hand i mitt egna skivbolag Smör Skivbolag & Förlag. Jag har producerat plattan tillsammans med Pär Davidsson i Unitedsounds (Genarp).

Jag är jävligt nöjd med skivan!

För att köpa/lyssna på skivan kan du besöka följande butiker 30_oktober_till_spotify(klicka på följande länkar):

Min webbutik

Itunes 

Spotify 

CDON

Folkårock i Malmö

 

Kan inte höra skillnad på modern musik.

Jag har alltid tänkt på musiken som en oändlig plattform för vänskap, möten och kärlek. Att alla människor ryms i musik. Musiken är lika nyanserad som människor.

Jag lyssnade i helgen på Digilistan, som är en lista presenterad i Sveriges Radio över de mest nedladdade låtarna den senaste veckan i Sverige. Det slog mig att jag inte kunde skilja på många av de låtar som presenterades, att allting lät likadant. Så tänker jag på de människor som jag alltid uppfattat som gamla som har klagat över att allting låter likadant och då har de syftat på dagens dansmusik. Visst är det så att allting låter likadant, eller har jag blivit gammal?

Så tänker jag att jag sviker mitt intellekt och min moral om jag säger att musik är åldersrelaterat, för musik är individrelaterat. Det är så enkelt att jag inte förstår mig på den musik som oftast toppar Digilistan. Jag brukar säga att jag inte är så cool och det är kanske så. Kanske är jag en tönt som vill lyssna på visor och ballader där jag hinner höra texterna. Jag vill ta in varje ord och låta det hinna ta plats i mitt medvetande och undermedvetande. Jag vill att musik ska utveckla mig som människa.

Jag tänker på Ola Magnell som jag turnerar med just nu i Visturnén som jag uppfattar som ett språkgeni. Jag pratade med honom om hur det är möjligt att skriva så poetisk musik som samtidigt är lustigt tilltalande och berör på djupet. Han har alltid skrivit, hela tiden. På bussen, i roddbåten. Och där kommer jag på mig själv att jag gillar när poesi ryms i musik. Att det finns ett budskap med låten som talar om att artisten har tänkt för sig själv. Inte tänkt vad andra vill ha, utan tänkt vad som måste sägas för att inte sprängas av att bära på alla orden och alla känslorna.

Ola har skrivit många bra låtar men låten Tomma Tunnor blir aldrig omodern. Ta dig tid att lyssna på texten. Du har den på YouTube och på Spotify.

Om jag ska dö, ny singel och ny del av livet.

I början av april släpps den tredje Smör Skivbolag-singeln. Den låten heter ”Om jag ska dö” och är skriven i Stockholms Skärgård och även musikvideon är inspelad där.

Låten finns att lyssna på i Spotify, iTunes med mera.

Igår vad också första konserten med Visturnén 2014 och det var väldigt roligt! Ser fram emot att genomföra resten av turnén också.

Ni kan läsa mer om den genom att klicka här.

Minimello 2013

Jag har bidragit med två låttexter till årets upplaga av Minimello som sänds i Barnkanalen.

Det är roligt att se att låten som jag skrivit tillsammans med Petter Utbult ligger som etta hittills i veckans omröstning. Låten heter ”Farmor” och framförs av artisten ”Molly”.

Titta gärna in på www.svt.se/minimello och titta på de fina bidragen!

 

Minimello Anna Hertzman

Svårt att göra slut efter fem år.

Jag börjar med ett enkelt exempel på vad jag tjänar när min musik spelas genom Spotify:

Min låt ”Är det här normalt” spelades 5601 gånger på Spotify under Augusti 2013.
Det blev utbetalt 47,79 amerikanska dollar vilket är 318,12 svenska kronor.
Jag har själv 65% royalty på detta och det blir då 206,7 svenska kronor. Det är 0,037 kronor per spelning.
Sen ska jag gärna skatta på det, vilket jag ogillar då det svider som salt på en hemorrojd ibland dessa snäva siffror.
Efter skatt fick jag alltså ut 136 svenska kronor för 5601 spelningar i Spotify. 

Jag har jobbat som artist och låtskrivare på fulltid sedan fem år tillbaka och jag har jobbat som endast artist och låtskrivare på fulltid sedan ett och ett halvt år tillbaka. Det innebär att jag tidigare jobbat med minst två fulltidsjobb och även pluggat vid sidan av. För hårt tatuerat i min hjärnbark står det ”du måste ha någonting att falla tillbaka på”. Som jag har förstått det så är vissa yrkesval inte att lita på, och mitt yrkesval råkar vara ett sådant. Musik är lite humbug, det får jag höra nästan varje dag.

Jag minns att när jag skaffade Spotify. Då var musikkatalogen där så liten så jag kunde bläddra mig igenom den utan problem, ingen förstod vad Spotify var men jag och mitt dåvarande skivbolag insåg att det var någonting att satsa på. Vi var redo att hjälpa Spotify att förändra musikbranschen genom att bidra med våra musikaliska verk. Jag gav Spotify mitt fulla förtroende i den då rådande kaotiska musikbranschen där i princip alla laddade ner musik olagligt. Den uppfattningen jag fick om Spotify då var att de skulle göra sitt bästa för att artisterna skulle få betalt för den musik de skapar och levererar. Artisterna verkade då vara viktiga för Spotify.

Jag förde en diskussion, som mest blev en monolog, på Twitter där jag pratade om att jag tycker att Spotify, nu lagom till sitt femårsjubileum, borde satsa mer kraft på att kunna betala artisterna mer. Jag tycker själv att fem öre per spelad låt är för lite. För ni vet att fem av dessa ören inte går direkt till artisten eftersom artisten oftast har procent på dessa fem öre. Jag har mellan 18-22% procent per mina utgivna verk (de som jag gav ut innan jag startade eget skivbolag)

För att lägga ut en låt på Spotify i fem år för distribution så kostar det mig ungefär femhundra kronor. Sen ska låten spelas in, mixas och mastras för en del tusenlappar. Sen ska ett skivomslag designas. Det är inte heller gratis. Sen ska låten marknadsföras, en musikvideo ska spelas in och tid ska läggas ner på att maila hela jävla världen. Jag får alltså aldrig igen pengarna på den musik även fast jag spelas mycket och har stor publik.
(Information: jag har ungefär mellan 10 000-500 000 spelningar per låt på Spotify).

En person skrev till mig på Twitter att det är tid nu för artister att skaffa sig en ”alternativ inkomstkälla” och inte förlita sig på att våra verk bringar oss inkomst. Det är som att säga till människor med ”normala jobb” att de ska gå till jobbet varje dag men att de vid sidan av det måste jobba med någonting annat, för att de inte kommer att få någon lön från deras vanliga jobb. Från och med idag ska alla jobba dubbelt!

Men låt säga att jag inte är en bitterkuk och skulle kunna tänka mig att i alla fall överlägga med mig själv om att skaffa mig en alternativ inkomstkälla, då undrar jag hur en sådan ser ut. Är det att man ska ha ett extrajobb utöver sitt artisteri? Eller kanske att man låtsas att man är två artister och varannan helg är Günter eller Dr Bombay? Eller kanske bara spela mer och ta mer betalt för konserter och därmed utesluta en stor del av min publik som inte har råd att betala över 300 kronor för en konsert?

Jag vill berätta om min hierarki såsom jag uppfattar den. Jag ser det så att artisten har två arbetsgivare, den ena är publiken och den andra är gåvan att kunna skapa och/eller framföra musik. Utan publiken och utan skapandet så finns det ingen artist och då finns det heller inga skivbolag och inget Spotify. Inga skivor, ingen musikradio, inga recensenter. Det är helt dött.

Musik är det som alla människor i hela världen har gemensamt men det är inte klassat som ett yrke. Inte om man tittar på villkoren.

Jag kan ge mig fan på att ”glad, kåt och tacksam”-uttrycket myntades i underhållningsbranschen, för det är precis så det känns. Det känns som att jag bara ska vara tacksam för att jag kan ha tur att nå ut till en ”större publik” via Spotify.

Alla program i tv som handlar om att framställa artisten och musikern som en liten och okunnig person, medan skivbolagen ”sitter inne på all kompetens”, har förstört en stor del av samhällets syn på musikbranschen. För de skivbolag som startade programmen har det varit deras chans att ge branschen en konstgjord andning. Men det har skadat mer än det gjort nytta.

Och så skriver några arga stackare på Twitter att jag ”kan gå ur Spotify om det inte passar mig” och det bevisar så tydligt att de inte alls har fattat vad jag pratar om. Jag tar en viktig debatt för musikbranschens skull. För musikskaparna, artisterna och musikerna ska kunna fortsätta skapa.

Du betalar 99 kronor i månaden för att lyssna på i princip obegränsat med musik genom Spotify och det är på tok för billigt.

Jag är endast tacksam mot min arbetsgivare; publiken.