Anna Hertzman

Senaste nytt

Publiken är min arbetsgivare.

Jag har träffat artister som valt bort att spela låtar live för att en förvirrad recensent någon gång kritiserat den. Fan vad arg jag blir när jag hör det! Så otroligt starka låtar från kompetenta artister/låtskrivare som kanske aldrig igen spelas live.

Min erfarenhet av recensenter är väldigt dålig och ändå lyckas jag leva på det här och har en fantastisk publik. Om recensionerna hade stämt så hade jag inte släppt mitt tredje album snart.

Publiken är min arbetsgivare.

Stöp mig inte i en normform, tack!

Jag har ett antal gånger stött på människor med åsikten att mina scenframträdanden inte går ihop med min musik. Eftersom jag skämtar på scen om kroppar, sex, människor med mera på ett väldigt lättsamt vis så har vissa reagerat på det. Människor som vill tillrättavisa mig.

Jag vet att jag har skrivit om detta innan men jag gör det igen, för det är så viktigt. Jag vill inte stöpas i en normform för att passa mottagaren. Det tror jag ingen vill.

Låt mig skämta om pattar och knull. Och låt mig samtidigt skriva musik om missbruk, död och misshandel. För så ser livet ut. En snurrig resa där man slits mellan skratt och gråt, allvar och skämt.

Om jag ska dö, ny singel och ny del av livet.

I början av april släpps den tredje Smör Skivbolag-singeln. Den låten heter ”Om jag ska dö” och är skriven i Stockholms Skärgård och även musikvideon är inspelad där.

Låten finns att lyssna på i Spotify, iTunes med mera.

Igår vad också första konserten med Visturnén 2014 och det var väldigt roligt! Ser fram emot att genomföra resten av turnén också.

Ni kan läsa mer om den genom att klicka här.

Den egoistiska alkoholisten.

Jag vill börja denna monolog i rätt ända. Det började med att jag lyssnade på Sveriges Radios program ”Den moderna alkoholisten” som i stora drag handlar om att alkoholist inte behöver vara den personen som sitter på en parkbänk utanför systemembolaget och väntar på att de ska öppna, med kiss i underbyxan. Den moderna alkoholisten har inte smeknamn som Dunken, Limpan eller Fimpen. Den moderna alkoholisten är en socialt fungerande och accepterad person med både jobb och rena underbyxor.
I radioprogrammet intervjuas en man som berättar att han har haft svårigheter att kontrollera sitt drickande i många år, men han vägrar bli kallad för alkoholist. Enligt honom är en alkoholist en person som dricker på morgonen för att återställa gårdagens överkonsumtion. Mannen har sökt sig till ett fräscht, som de uttrycker det, behandlingscentrum på Stureplan och där får han lära sig att ”kontrollera sitt drickande”.

Sedan stöter jag på en artikel om Leif GW Persson där han berättar att han dricker mycket alkohol men att han faktiskt har en bra förklaring till detta. Han har haft det jobbigt i livet, säger han. De dagar han inte dricker alkohol knaprar han piller och han säger ”annars skulle jag bli knäpp”. Men Leif säger att han inte är alkoholist/missbrukare.

Och nu stöter jag på mannen i tidningarna som heter Tomas Rudin, han är politiker. Han skulle köpa två flaskor alkoholfritt vin på Systembolaget och, enligt egen utsago om man får tro tidningarna, stal en flaska whisky för att han skämdes för sitt alkoholmissbruk. Klart att man kan bli upprörd över att en politiker får lov att sjukskriva sig när han har stulit, tänk om resten av samhället såg ut så. Låt oss sjukskriva alla tjuvar!

Det mest intressanta med dessa historierna är att det, enligt min tro, garanterat har funnits människor i personernas närhet som har varit väl medvetna om missbruket. För det är så att det alltid finns en tapper skara medberoende människor som är beroende av den missbrukande människan. Som gör små justeringar i vardagen för att personen inte ska tappa det helt. Och framförallt för att ingen ska komma på att någonting är fel.

Vad är det med missbrukare/ alkoholister som alltid ska förklara ”hur jobbigt de har/haft det”, som om det vore en ursäkt till att fortsätta. Denna förklaring kommer alltid i samband med den där de läxar upp mig om att de inte är alkoholister/missbrukare. De har ju faktiskt inte kiss i byxan.

Jag är väldigt glad för alla missbrukare som lyckas ta sig hjälp och återta kontrollen över sitt liv.

Men mest är jag olycklig över detta fenomen. För jag blir så förbannat trött på att all fokus ligger på missbrukaren, inte på omgivningen. Det finns uppskattningsvis 330000 människor i Sverige lider av ett alkoholmissbruk (4,4% av befolkningen). Detta innebär minst lika många anhöriga som lever ett riktigt skitliv i skuggan av en alkoholist.
Barn som känner oro när de går till sängs eller partners som försöker vara den där perfekta partnern så att ingenting ska gå snett.

Av alla människor jag känner så kan alla nämna en eller flera personer i släkten som har ett alkoholmissbruk.

En alkoholist/ missbrukare tar upp mer energi, tid och känslor än vad en människa förtjänar. Inget barn får en fungerande barndom eller uppväxt med en missbrukande förälder. Oavsett hur snäll, givmild eller socialt accepterad föräldern än må vara.

Mitt förslag är, även fast man knappt vågar säga detta till politiker för de verkar fan inte ha någon koll alls, är att vi bör fokusera på anhöriga till missbrukare och framförallt barn. För jag är så jävla trött på den egoistiska alkoholisten.

 

 

 

Bra länkar till anhöriga:

Vårdguiden
ACA Sverige
Alanon
Kvinnofridslinjen
BRIS
Anonyma alkoholister

Jag blir en dålig människa av dåliga människor.

Det där med sociala medier kan vara ett jävla fångeskap. Det är som att jag låst in min kulturella nerv i en liten burk utan luft och inte låtit den gro. Den lilla inspiration jag fått har jag läckt ut i 140 tecken på Twitter och låtit försvinna ut i ett stort moln av ointresse. Jag har slösat och jag har kvävt mitt skapande.

Det handlar egentligen inte bara om sociala medier, det handlar om livet. Att jag upptäcker att jag omgivits av människor och situationer som slukar mig. Som knycklar ihop mig tills jag tror att jag ska vara hopknycklad. Tillslut gick det så långt att jag trodde på dåliga saker som sades till mig om mig.

Bra människor blev bortprioriterade för dåliga människor har tendens att ta oerhört mycket plats.

Ja, det finns dåliga människor. Inte människor som är genuint dåliga människor men människor som inte fungerar för mig. Människor som skaver mot en tillls de gamla sår man bär på börjar blöda och svida.

Jag blir en dålig människa av dåliga människor.

(Och det är en hemsk tanke men troligtvis en sann tanke; att jag säkert är en dålig människa för någon. Om jag är någons dåliga människa så hoppas jag att den personen är förnuftig nog att sortera bort mig från dennes liv.)

Om jag håller käften så går jag sönder.

När jag var i tonåren fick jag alltid höra ”om du håller käften spricker röven!”. Ett underligt uttryck som jag blivit kompis med i vuxen ålder. Nu är jag snarare stolt över att det är så.

För de som sett mig live och hört mina klumpiga men ärliga mellansnack bör vara medvetna vid detta laget att jag inte kan hålla käften. Att det liksom kliar i hjärtat och själen om jag inte högt och tydligt informerar omgivningen när jag tycker att någonting är fel.

Ibland oroar jag mig för att jag ska såra människor och där är säkert många på vägen som blivit ledsna av min halv-autistiska rättframhet. Det är aldrig meningen.

Jag bestämde mig från början att jag inte skulle prata om politik i offentliga sammanhang för jag inte tyckte att det var förenligt med mitt artisteri. Jag var orolig för att jag skulle skada demokratin om jag som offentlig person yttrade mina personliga politiska åsikter.

Men nu står jag i en situation i mitt liv där jag måste ta ställning. Jag ser att många människor väljer att sympatisera med Sverigedemokraterna och ju mer jag tänker på det desto mer känns min själ som en översaltad pyttipanna.

Såhär är det: Jag stöttar inte Sverigedemokraterna och kommer aldrig att göra det. Jag måste säga det. Annars spricker ju röven!

 

Live-DVD

Min live-DVD som spelades in på Palladium i Malmö i våras finns nu i min webbutik

 

Släpper live-DVD

I slutet av september släpper jag en live-DVD som är resultatet av filmningen vi gjorde på min konsert den 4 april på Palladium i Malmö i år. Den finns redan nu att förhandsköpa via min webbutik www.webbutik.annahertzman.se. 

Dessutom kommer jag och bandet försöka hålla igång i höst också med spelningar. Vi kommer bland annat att spela på följande ställen:

11 oktober – The Tivoli i Helsingborg

14 oktober – Victoriateatern i Malmö

26 oktober – Kristianstads Konserthus

 

AnnaDVDweb

Inga trasiga skor.

Jag åker nu bil upp till Stockholms skärgård och funderar över livet. Igår spelade vi på Holmöns Visfestival utanför Umeå och idag på Åhus Visfestival. Båda två var fantastiska spelningar och jag har känt mig i bra form. Tidigare har jag känt att jag har tagit på mig för stora skor men det gör jag inte längre. Jag lever mitt i mitt liv med stolthet och inte strax utanför med känsla av att jag inte passar in. Jag vet vad jag kan och jag känner mig trygg. Jag tror att publiken märker av det lika mycket som jag själv också gör. Hoppas jag.

Det är med stor ödmjukhet i mitt hjärta jag nu ska försöka uttrycka min tacksamhet till publiken som följer mig i med- och motvind. Allting går in och landar i mitt hjärta. Ibland är det jobbigt att inte hinna prata med alla och att inte lära känna alla. Jag minns inte alla namn och ibland inte var jag mött er tidigare. Men jag minns alla stora leenden, alla kramar och alla fina ord. Så nu är det min tur att berömma er. Det är det minsta jag kan göra!

Jag minns alla spelningar jag hade i början av min musikaliska karriär. Sällan hade jag någon publik och sällan förstod folk vad jag ville förmedla. Jag har pysslat med skånsk vispop sedan jag var 18 år. Idag är jag snart 26 år (12 augusti närmare bestämt). Jag bestämde mig som 18 åring att musiken var min grej. Jag skulle göra den till min grej.
I min artonåriga kropp bodde det så mycket jag ville förmedla och det blev min första skiva, Va Fan, som släpptes några år senare. Efter den skivan trodde jag att jag hade tömt mig själv på det jag ville förmedla och skrev väldigt lite musik ett bra tag efter det. Jag var också rädd för att göra en uppföljande skiva, tänk om den inte skulle bli lika bra.
Jag samlade lite mod och började skriva igen och skivan Född Långt Ut skapades.

Min debutskiva släpptes 15 december 2009. Idag är det den 27 juli 2013 och det är fortfarande lika jävla roligt! Idag är det lite mer jobbkänsla över min musik då jag driver eget skivbolag och förlag. Men jag kan stå upp för mig själv och jag skäms inte för någonting. Klart jag tagit knasiga beslut och sagt puckade saker ibland, men det är ingen last längre. Livet går vidare och jag blir klokare och vänligare. Det känns inte som en kamp eller övertygelse längre.

När jag står där på scenen och har leende från öra till öra och ser en publik som sjunger med i låtarna. Låtar jag skrivit för att lätta mitt hjärta. Då känns allting overkligt. Jag vill alltid vara tacksam och aldrig ta någonting för givet. Ingenting varar för evigt. Men vi finns ju just här och just nu. Och vi är alla samma på något vis. Vi kan ju mötas i musiken oavsett vad vi röstar på, vem vi ligger med eller hur många vänner vi har på Facebook.

Så: tack till musiken och främst tack till publiken. Musik kommer att komma från mig så länge ni vill ha mig.

Skriver musik till barnprogram i SVT

Jag har fått den stora äran att skriva text till låtar i SVTs barnprogram Minimello som är en musiktävling liknande Melodifestivalen som går i SVTs Barnkanalen.

Jag kommer att skriva minst två bidrag och jag känner mig självklart väldigt stolt över detta!

Är det här normalt – ny singel!

Idag släpper jag musikvideon till min nya låt ”Är det här normalt” som handlar om hur puckad man kan bli av kärlek!

Inom 24 timmar finns den att köpa och lyssna på i alla digitala affärer såsom Spotify, iTunes med mera!

 

Anna och Skivbolaget har ny kollega

Idag vill jag presentera personen som kommer att jobba med mig och mitt företag.
Sanne Threms är en god vän till mig som i mitt företag kommer att jobba med bland annat projektledning, artistbokning, delvis administration av hemsida med mera.

–       Vem är Sanne Threms?

Ja, vem är Sanne Threms egentligen? För tillfället är jag (nästan) nyexaminerad (5/6) i Service Management i Malmö, vilket jag har studerat i två år. Där har jag berört ämnen så som projektledning, företagsekonomi/ekonomistyrning, marknadsföring, gruppsykologi, ledarskap, Service Management, och mycket mer.

Jag är en envis, social och rolig tjej som lever för utmaningar. Finns det en möjlighet för mig att lära mig något nytt, så är chansen tagen och förmodligen avverkad innan någon hinner blinka. Just nu ser jag fram emot min nästa utmaning tillsammans med dig Anna, jag är oerhört taggad inför framtiden.

–       Du är en god vän till mig och också en förebild med din envishet och arbetsglädje, tror du att du kommer att orka med att jobba med mig?

Självklart. Jag har alltid sett upp till dig och imponerats av hur du vågar satsa helhjärtat på dig och ditt. Jag tror att vårt samarbete kan styrka och utveckla oss båda. I vår vänskap är vi duktiga på att plocka upp varandra och stötta varandra och den egenskapen tror jag vi kommer ha glädje av när vi arbetar tillsammans. Vi kompletterar helt enkelt varandra. Jag ser fram emot vår resa tillsammans! 

–       Vad har du för förväntningar på att jobba med mig och i mitt skivbolag?

Jag förväntar mig ett gott samarbete. Jag ser detta som ett lysande tillfälle att få arbeta med något och någon jag trivs med och som utmanar mig på flera plan. Jag anser även att jag själv är högst ansvarig till om de förväntningar jag har nås eller ej. Vi väljer själv vad vi har för förväntningar, jag tror dock att det är viktigt med en rak och ärlig kommunikation. Där vet jag att vi är överens. Det värsta som kan hända är att man får göra om och göra rätt.

– Vilka är dina styrkor som du tror kommer göra gott i arbetet tillsammans med mig?

Jag är en oerhört driven person, när jag brinner för något så går jag in för det till 110%. För övrigt är jag en person som gärna startar upp projekt och är också noga med att avsluta och följa upp det. I vårt samarbete tror jag att jag kan komma in med lite ”nya ögon” och se saker från en annan vinkel. Jag hoppas kunna komma med lite idéer och nytänk. Tidigare har jag arbetat en del med projektledning och varit med och anordnat föreläsningar och marknadsföring av en mässa på Malmö Arena. Jag har inte direkt någon tidigare erfarenhet av musikbranschen i sig, vilket gör att jag tror vi kompletterar varandra bra med våra olika erfarenheter och kunskaper.

–       Du brukar vara full av kommentarer, har du någon spontan kommentar du vill avsluta frågestunden med?

Till alla som läser: Glöm aldrig bort att det är du själv bestämmer över ditt liv. Du kan göra precis vad du vill med det, se bara till att du gör det som känns rätt. Du kan alltid ta ett steg tillbaka men det är inte alltid lika lätt att ta ett steg framåt, vilket också är vad som gör det mödan värd. 

För övrigt är jag oerhört taggad inför detta samarbete och jag ser fram emot att arbeta tillsammans med en så oerhört driven och duktig person som dig Anna. 

Sanne Threms

Kontakt. sanne@annahertzman.se

Har ni frågor till Sanne eller gällande vårt samarbete så får ni gärna ställa dem i kommentarsfältet i detta inlägg.

Sanne Threms jobbar alltså med mig i mitt skivbolag och förlag samt med mig som artist. Sanne är en egen person och ska aldrig lastas för mina åsikter eller uttalanden samt vice versa.

 

En gåva är alltid en last.

Det svåra med att vara kreativ är sällan att hitta inspirationen, det är att hitta balansen mellan vanligt liv och kreativt liv.

Ja, för det måste särskiljas. Jag måste skilja på flum-Anna och Hemma-i-pyjamas- Anna, annars blir jag galen.

Men det är sällan jag får till den uppdelningen. Jag flyger ofta upp ur sängen mitt i natten för att kasta mig över kollegieblocket och skriva ner mina tankar.

Jag skriver massvis med låtar, skriver på en bok, skriver blogg, dikter, twitter och mycket annat. Det är som mitt hjärtas bränsle för när jag väl skrivit ner det som gnager mig så släpper jag det. Då får känslorna lov att vila på pappret istället för i mitt hjärta.

Det låter coolt nu när jag uttrycker det såhär flådigt på bloggen. Men det är fan inte lika gött alltid.

En gåva är alltid en last. På ett eller annat vis.

 

Skärmavbild 2013-04-25 kl. 12.47.31

Det verbalvulgära syftet

Ibland får jag frågan om jag inte tar min musik och mina scenframträdanden på allvar. Frågan syftar alltid på min frispråkighet, mina anspelningar på sex och mina svordomar.
Jag förstår och respekterar frågan, jag hade kanske frågat samma sak om jag inte vore jag.

Min dröm är en värld där människor kan uttrycka sig enkelt och svårt utan att placeras i fack. Där kvinnor kan prata och även skämta om sex utan att framstå som lösaktiga och felaktiga. Jag drömmer om att det jag gör med mina uttalanden, mitt sexsnack och min integritet ska kunna skapa självförtroende i unga tjejers hjärtan. Att de hittar vem de är och är glada när de gör det. Att de stolt lyfter fram sig själva i sociala sammanhang och tar personligt riktade mothugg med en klackspark.

Jag är alltså den sexistiska feministen kan man snyggt uttrycka sig.

Jag tycker världen är trasig när det kommer till vad kvinnor måste uppfylla för att räknas. En respektingivande kvinna behöver inte vara den blygsamma, välklädda och väluppfostrade kvinnan. Det är okej att säga ”kuk” och ”fitta” ibland också, om man säger det snällt.

Att vara sig själv behöver inte betyda att man trampar någon annan på tårna, det betyder bara att de som inte uppskattar dig för den du är får flytta på sig lite. Det finns så mycket skönt folk och de ska man ta hand om.

Jesus och kycklingarna

Nu är det påskhelg och ännu en kristen högtid som gör att familjer och vänner samlas för att fira någonting vi knappt vet vad det betyder.

Jag väljer att fira påsken med mig själv. Först och främst för att jag är skön att hänga med men också för att jag behöver ta det lugnt.

Men jag kan tänka mig att påsken kan bli lika ensam som julen för vissa. Hela Sverige somnar in i någon underlig traditionstrans och ännu en gång slåss vi för att höra till något eller någon.

Själv tycker jag att det finns någonting magiskt i att trivas med att vara själv. Att inte behöva tillhöra hela tiden. Jag tillhör mig själv.

Jag faller för kvinnorna

Sedan jag flyttade tillbaka till Skåne så har jag insett hur många stensköna kvinnor jag känner. Och fler träffar jag hela tiden!

Det är någonting som triggar min vänskapsnerv när det kommer till kvinnor som kör sitt eget race. Självständiga kvinnor med skinn på näsan som vet vad de vill ha och inte vill ha.

Jag kommer självklart inte namedroppa såhär en tisdagsnatt även fast jag skulle kunna skriva en sjumeterslista.

Det är i alla fall ni som skapar balans i världen. Ni finns i alla former, alla färger, alla sinnesstämningar och ni ger mig just den näring som jag behöver för att känna att jag duger så jävla bra som jag är!

Tack!

Anna Hertzman Sommarrock 2011

Från kung till hovnarr

Jag har de senaste gångerna jag stått på scen varit väldigt nervös och det är precis som att jag tar mig själv på mycket större allvar idag än vad jag gjorde för bara ett år sedan.

Så fort jag kliver upp på scen så skakar jag som ett asplöv och det tar några låtar innan jag känner att jag är i form igen.

Då är det gött med den vänliga publiken jag möter som kan leva med att jag säger att jag är nervös och ändå ger mig stöttning.

Igår var jag och presenterade Erik Ståhl och Dennis Camitz i ett fullsatt Hässleholms Kulturhus. Jag var mest nervös av alla och ändå hade jag minst roll den kvällen! Då var det bra med alla värmande ord efter föreställningen som jag fick av både publik och ”pågarna”.

Kanske har jag blivit pretto? Usch nä.. Hemska tanke!

En kvinnodag är som födelsedag

I morgon är det internationella kvinnodagen och jag får en skön känsla i magen när jag tänker på det. Nästan som att det är min födelsedag fast istället är det strået vassare. Mina rättigheter ska nämligen synas, men också mina skyldigheter.

Jag ska i morgon tänka på kvinnor som berövats sina rättigheter. Våldtagna kvinnor, könsstypade kvinnor, kvinnor utan rösträtt, kvinnor som föder sin pappas barn, kvinnor som inte får gå i skolan, kvinnor som inte får kärlek och kvinnor som känner sig ensamma.

I morgon är dagen för både små och stora problem.

Gästar som gäst på Hamnkrogen

Jag sitter i mitt hotellrum på Abbekås Hamnkrog & Hotell som drivs av familjen Holm/Mellberg som är goda vänner till mig. Ibland gästspelar jag i köket här och får återigen vara kock för några dagar eller ibland till och med veckor.

Men det är det familjära som slår mig och jag sitter med svaret till någonting som är genuint. Det jag menar är att Lotta och Björn jobbar som fan, alltid. Här kommer ingenting gratis. Men ändå har jag kunnat stjäla en burk krusbärsmarmelad och få hembakta frallor. Till och med laxen är hemgravad. Hur får de ihop det? Jag har själv drivit krog och jobbat, minst, tolv timmar om dagen i ett år och vet vad det innebär. Inte för att låta någon skugga falla på mig men här finns det en helt annan kärlek. Jag vill jämföra det med min musik och att det som ryms i min musik kommer från hjärtat. Där gör jag ingenting halvdant längre och där hafsar jag inte ihop någonting för att cashen ska rulla in.

Jag ska sova här i natt, först ska jag titta ut över havet en stund och avundas utsikten som jag definitivt inte har i min tvårummare i Malmö.

IMG_9042

IMG_9062IMG_9054IMG_8999IMG_9024IMG_9034IMG_9066

Mitt älskade Malmö.

Jag sitter i mitt älskade Malmö, här trivs jag. Jag trivs i olikheterna, likheterna och friheten. Jag trivs med att vara hemma igen och att vara tillbaka på fötter. Jag trivs med mig själv och jag trivs med min omgivning. Jag trivs med den jag har blivit och jag trivs med de beslut jag har fattat.

Mest av allt är jag tacksam över att få komma tillbaka in i mina vänners liv efter att ha tappat dem lite på vägen.

Jag känner ingen sorg över att min turné för 2013 kanske inte blir som jag tänkt mig. Jag känner glädje för att den kanske kan bli så mycket mer nu när jag bor i en annan del av landet. I min del av landet.

Det är ju faktiskt så att livet blir precis som man formar det.

Jag har också insett att negativa och dåliga känslor/tankar tar mycket mer plats än vad de positiva och bra gör. Om du lägger av dig en negativ känsla för gott så får du plats med så mycket bra. Det är som ditt livs drivmedel.

Jag har lastat av negativt för att lasta på gott. Kan bli ett bra 2013.

verklighet eller påhitt…

Ibland upplever jag det så att det är väldigt svårt att hitta människor som jag verkligen kan lita på. Det är en jobbig känsla att bära runt på. Jag är väldigt van vid att bli utpekad för saker som inte är korrekta, så där känner jag mig ganska avtrubbad. Men jag är inte van vid att vänner utsätter mig för samma sak. Det blir jag nog aldrig van vid.

Skurup goes world wide

Vi ska iväg på spa-hotell i några dagar med goda vänner och detta är någonting som jag sett fram emot så mycket! Sen har jag köpt lite back-up i form av alkoholhaltig dryck om i fall att baren stänger tidigt. Man vet ju aldrig…