När jag offentligt började skriva om att jag är feminist (för jämställdhet för er som inte förstår begreppet) så har det blåst stormiga och kalla vindar åt mitt håll till och från. Men samtidigt spelar det inte så stor roll för mig då det viktiga är att jag lever bra och inte låter bli att ta ställning för det skulle kunna drabba mitt artisteri.
Fuck that, säger jag.
Är inte så att jag säljer toaborstar, jag säljer mina egna berättelser och för det ska inte priset vara identitetslös.
Jag har fått två barn sedan 2014 och kroppen och psyket har fått en enorm prövning. Livet är bättre med barn, helt klart. Men det är helt annorlunda.
Det är också skillnad att som artist och kvinna att få barn i jämförelse med en man. Barnen har bott i min mage, jag har vaggat och ammat dem om nätterna och hormonerna har sprutat ur öronen på mig. Det enda jag kan säga är att det inte är som jag hade tänkt mig. Det är helt klart häftigare men också mycket jobbigare. Min musik har blivit lidande och jag har våren 2017 äntligen börjat skriva musik igen. Jag har drömmar och planer för en ny platta men jag har också en annan självmedvetenhet. Det är inte till vilket pris som helst jag kastar mig ut i sociala medier och på scen och sliter ut allting jag har sparat inom mig under livets gång. Det ska vara på mina villkor. Året 2017 spelar jag inte live för det varken vill eller orkar jag. Jag behöver komma tillbaka till skapandet först. Jag saknar att spela live och att arrangera mina egna spelningar och flänga runt på festivalscener och träffa folk som lyssnar på den musik jag skapar. Men jag måste bygga en stabil grund.
Förr blev jag stressad samtidigt som musiken räddade mig. Musiken var och är mitt jobb och den har räddat mig från att fastna på botten och inte orka upp. Idag är jag uppe men har en enorm respekt och saknad till min musik. Jag tänker bygga kring den oändliga passion jag har för skapandet och liveframträdanden samtidigt som jag tänker lyssna på mig och min kropp. Jag har alltid varit tydlig med att göra det jag vill och skriva min egen musik. Så kommer det fortsätta att vara. Men jag har också planer på samarbete med andra låtskrivare.
Min känsla är att jag kommer att turnera 2018, på mitt sätt.
Jag har sedan jag fick mitt första barn startat en verksamhet som gått ut på att jag syr och säljer barn och vuxenkläder (mest ”damkläder”) via min webbutik. Det har gått himla bra så nu har jag två medarbetare som syr och jag jobbar med det administrativa samt att jag designar egna tyger. Dessa tyger kommer ut till försäljning hösten 2017. Därför är min webbutik i ombyggnad just nu och kommer att lanseras inom kort där skivor och musik har en egen sida och sömnaden och ”Sytt av Anna Hertzman” har en egen.
Det har varit en salig jävla röra. I livet och i allt jag gjort. Jag har divit egen firma sedan jag tog studenten och jag har alltid älskat det. Men jag har samtidigt jobbat med sjuttioelva andra saker vid sidan av och det är ett upplägg jag inte trivts i. Så jag rensar i röran och bygger sakta upp ett liv som jag kan leva i och inte bara överleva i.
Jag har släppt en ny singel digitalt som heter ”Jag missade henne”. Först när jag spelade låten på min Facebook så spelade jag den med bara mig och mitt piano. Men när det var dags att sätta mig i studion var jag trött på att göra ballader. Många låtar skrivs som ballader men görs till andra typer av låtar i studio och jag kände för att köra samma.
Låten är producerad tillsammans med Pär Davidsson som också producerade min skiva ”Bromsklossar” med mig.
Låten är, som allt jag gör, skapad ur ett känslomässigt hål jag fastnade i efter jag fick mitt första barn. Ett känslomässigt hål som jag jobbat mig ur och även blivit en ny människa utav.
Ni kan lyssna på den på bland annat Spotify, iTunes mm.
Ja! Du läste rätt! På min konsert på Palladium i Malmö den 20 maj 2015 gästar Lunkan från bandet Perikles mig.
Vi kommer att sjunga ”Finns det nån annan nu” live och även en ny duett som släpps på deras skiva i maj. Vi har tidigare sjungit tillsammans live två gånger så det är ett unikt tillfälle. Jag är glad och tacksam för att Lunkan tar sig tid och gästar.
Här är första duetten och den andra får ni hålla utkik efter. (gud vad längesedan detta youtubeklipp spelades in. Detta är från 2008 och jag var då 21 år och redan då sjöng jag med ögonen.)
